Words of mass destruction

Har bara 4 avsnitt kvar av OTH säsong 3.
Känns lite sorgligt. Men det finns ju alltid en säsong 4. Plus att jag skulle nog inte orkat med en hel säsong i rad igen. Får vänta till näst näst helg iaf. Vad jag vet så kan jag bara få tag i dom 7 första avsnitten. Men det är bättre än inget alls.

Det känns så skönt att få hjälp med att öppna sitt hjärta och själ. För jag har gömt det lite för långt in i mig själv. Många känslor som jag inte har fått ut på gud vet hur länge. Men jag orkar inte gömma mig för mig själv längre. Farmor jag saknar sig. Ditt sätt att få allt att kännas bra och lugnt. Minns speciellt den där julafton där du var sjuk men totalvägrade att ta det lugnt. Du skulle ta hand om oss iaf. Eller alla handbollsmatcher du kom och titta på. Sitta där på bänken och se dig och mormor hejja gjorde mig så glad. Men tyvärr sa jag det aldrig till dig. Och det ångrar jag. Men nu senaste tiden har jag börjat prata lite med dig. För nånstans vet jag att du lyssnar och det känns skönt.

Hade glömt bort hur skönt det kan vara att gråta. Att släppa på tyglarna och tömma det som lagt sig som ett berg på insidan. Alla tankar alla funderingar jag burit på allt för länge. Alla känslor jag döljt för att inte visa mig svag för dom jag älskar. Men samtidigt är jag knas för det finns inget bättre för mig än att hjälpa dom jag älskar.

Just nu skulle jag bara behöva en liten kram. En hand som kliar mig på mitt korta hår. Någon som ser mig ögonen och säger att allt kommer bli bra.