Words of mass destruction

Ibland känns det som jag går på ren automatic. Jag stänger av mig själv och låter någon annan sköta knapparna och allt. Sen när inser vart jag är på väg så försöker jag avbryta det. Men det är inte alltid det funkar. Som till exempel. Kollade på super bowl inatt. (jag vet det är dumt då det sänds sent) när matchen var slut klockan 4 så tycker man ju att jag borde passa på och sova ett par timmar innan klockan ringer vid 8 men nej. Jag satte mig vid datorn för jag inte litar på mig själv att vakna och jag vill inte missa mer skola så jag får Underkänt i den här kursen oxå. För jag vet inte vad jag skulle göra om det inte funkar med studerantet. Börja jobba? Vart? Var ska jag bo?

Känner bara för att gräva ner mig själv någonstans och få slippa tänka på alla räkningar som lägger sig i en stor hög. Alla känslor jag inte kan styra över och min mask som jag tar på mig allt för ofta. För jag mår inget bra egentligen...

Känner mig så värdelös på något sätt. Som idag, tiggde till mig en cigg av en klasskompis. Iof så fråga jag bara en gång om hon hade gott om cigg för jag hade inga. Hon svarade att gott om dom hade hon inte men jag fick en ändå. Sen på vägen hem för lunchen kommer en kompis och vi samtalar om att vi ska hem och äta. Han frågar vad jag ska äta. Jag säger med masken på mig att jag får väl slänga ihop lite luft och lite vatten och göra mig en sallad. Vilket leder till att han nästan tjatar med mig hem till honom så jag får en halv pizza av honom han inte orkar äta upp.... När jag gick där ifrån kände jag för att gråta. När man nästan tigger sig till mat. Hur lågt har man inte sjunkit då?

Har föreläsning om demokrati nu om ca 20 min. Säkert en jätte intressant föreläsning men jag känner inte för att sätta mig i skolan. Känner för att låsa in mig på mitt rum med mina filmer och försvinna bort en stund.

Men jag antar att jag går iväg. För att jag måste. :/