I hate my self sometimes
Hemma och onykter. Ensam. Det är aldrigt en bra kombination. Speciellt eftersom tankarna sätter fart då.
Hatar att jag sätter på mig min mask bland folk. Hatar att jag aldrig kan unna mig själv att vara mig själv bland folk. Utan jag tar på mig min starka mask som visar att jag mår bra. Allt e okej. Även fast det egentligen inte är det. MEn det är något jag ärvt från min far. tyvärr. Jag tycker inte om att känna mig hjälplös. Känna ett behov av andra för att klara mig. Tycker inte om det alls. Speciellt när det finns vänner som erbjuder sig att hjälpa mig ekonomiskt för att dom inte vill att jag ska hamna i skiten. Visst vill jag har hjälpen men det känns så förnedrande att ta emot det... "hej jag klarar inte mig själv, hjälp mig"
Sen tänker jag för mycket på andra oxå. Köpte saker för 425 kr till en god vän av mig som nu kanske inte kommer och hämtar det eller behöver ha det längre. Men jag vill inte be den vännen om pengar för det. jag är för givmild. Sen att jag fortfarande drömmer om vissa personer och inte helt vill erkänna för mig själv att ajg inte kommit över henne gör inte min vardag lättare. Vad ska jag göra. Jag kan inte bara hoppa in och säga det för det skulle bara bli skit. Vi skulle aldrig kunna få det vi en gång hade och idag är vi inte längre dom personer vi en gång var. Så förmodligen skulle det skita sig igen. Så det är ingen ide att ens ta upp ämnet.
Saknar tiden då jag bodde hemma med mor och far. Livet var så mkt enklare då. Slapp tänka på en massa skit. Slapp ta allt ansvar jag måste ta nu. Dagarna gick så mkt lättare.
Drömmer ibland om att få dricka mjölk. Men jag har inte råd att köpa själv. Hur patetiskt är det?
Kvällens fylla har jag inte lagt ett öre på utan jag har tillåtit mig själv att bli bjuden. Vilket jag tycket är fel i grund och botten. Jag kan vara folks vän utan att få ekonomisk ersättning för det. Imorgon är det sittning som en vän i kommitten har betalat för mig. Måste bara dra förbi ica och köpa någon för under 20 kr men dra för på 60 för att ha råd med alla bussar. Känns lagom kul. :S
Borde smsa mamma oxå mest för se hur hon mår och så. Saknar henne och roger och deras goda råd. För dom har varit med om mycket och vet hur man ska hanskas med vardagen på sätt som det kommer ta tid för mig att lära mig själv.
Nej ajg ska nog gå och lägga mig innan jag gör bort mig för mycket.
Meningen med denna blogg är iaf att jag inte tycker om den mask jag klär på mig i folks sällskap där jag verkar stark och självsäker. Något jag egentligen inte är utan låtstas vara. Mest för att det kanske fastnar och blir en del av den jag är av sig självt.
Btw. Det finns en ekonom jag tycker är sjukt söt. (fast hon är lik ett x kompis) och sen finns det en tjej jag mer än gärna fotar för att lära känna henne bättre då hon oxå är riktigt fin. Men känner jag mig själv rätt är det ingen ide att hoppar. Jag bara får det att gå skit ändå.
Nej nu blir det matrix 1. Var längesen jag såg den. Jobbigt bara med bra fotominne så man kommer ihåg handling och bilder från den. Men vad ska man göra? Dö? Don't think so. Im to curious about my future.
(ber om ursäkt för min stavning. Alkohol och tangetbord e ingen bra kombination)
Hatar att jag sätter på mig min mask bland folk. Hatar att jag aldrig kan unna mig själv att vara mig själv bland folk. Utan jag tar på mig min starka mask som visar att jag mår bra. Allt e okej. Även fast det egentligen inte är det. MEn det är något jag ärvt från min far. tyvärr. Jag tycker inte om att känna mig hjälplös. Känna ett behov av andra för att klara mig. Tycker inte om det alls. Speciellt när det finns vänner som erbjuder sig att hjälpa mig ekonomiskt för att dom inte vill att jag ska hamna i skiten. Visst vill jag har hjälpen men det känns så förnedrande att ta emot det... "hej jag klarar inte mig själv, hjälp mig"
Sen tänker jag för mycket på andra oxå. Köpte saker för 425 kr till en god vän av mig som nu kanske inte kommer och hämtar det eller behöver ha det längre. Men jag vill inte be den vännen om pengar för det. jag är för givmild. Sen att jag fortfarande drömmer om vissa personer och inte helt vill erkänna för mig själv att ajg inte kommit över henne gör inte min vardag lättare. Vad ska jag göra. Jag kan inte bara hoppa in och säga det för det skulle bara bli skit. Vi skulle aldrig kunna få det vi en gång hade och idag är vi inte längre dom personer vi en gång var. Så förmodligen skulle det skita sig igen. Så det är ingen ide att ens ta upp ämnet.
Saknar tiden då jag bodde hemma med mor och far. Livet var så mkt enklare då. Slapp tänka på en massa skit. Slapp ta allt ansvar jag måste ta nu. Dagarna gick så mkt lättare.
Drömmer ibland om att få dricka mjölk. Men jag har inte råd att köpa själv. Hur patetiskt är det?
Kvällens fylla har jag inte lagt ett öre på utan jag har tillåtit mig själv att bli bjuden. Vilket jag tycket är fel i grund och botten. Jag kan vara folks vän utan att få ekonomisk ersättning för det. Imorgon är det sittning som en vän i kommitten har betalat för mig. Måste bara dra förbi ica och köpa någon för under 20 kr men dra för på 60 för att ha råd med alla bussar. Känns lagom kul. :S
Borde smsa mamma oxå mest för se hur hon mår och så. Saknar henne och roger och deras goda råd. För dom har varit med om mycket och vet hur man ska hanskas med vardagen på sätt som det kommer ta tid för mig att lära mig själv.
Nej ajg ska nog gå och lägga mig innan jag gör bort mig för mycket.
Meningen med denna blogg är iaf att jag inte tycker om den mask jag klär på mig i folks sällskap där jag verkar stark och självsäker. Något jag egentligen inte är utan låtstas vara. Mest för att det kanske fastnar och blir en del av den jag är av sig självt.
Btw. Det finns en ekonom jag tycker är sjukt söt. (fast hon är lik ett x kompis) och sen finns det en tjej jag mer än gärna fotar för att lära känna henne bättre då hon oxå är riktigt fin. Men känner jag mig själv rätt är det ingen ide att hoppar. Jag bara får det att gå skit ändå.
Nej nu blir det matrix 1. Var längesen jag såg den. Jobbigt bara med bra fotominne så man kommer ihåg handling och bilder från den. Men vad ska man göra? Dö? Don't think so. Im to curious about my future.
(ber om ursäkt för min stavning. Alkohol och tangetbord e ingen bra kombination)
Kommentarer
Trackback