Words of mass destruction

Blir glad av att se på One tree hill. Är vissa saker där som får mig att le inombords på ett sätt jag inte gjort på riktigt länge. Sen har jag skrivit bloggar tidigare på min lunar om alla personer och hur jag känner igen mig i dom. Sen finns det tillfällen där  man bara vill gråta. Känslorna lever sitt eget liv. Men på något sätt känns det bra. Är skönt att känna känslor så starka att man inte kan ta på sig en mask och glömma bort dom. Får mig att känns mig levande igen. Världen är full av problem. Vem är jag att räkna med att jag inte skulle ha problem. Vem vill leva i en perfekt värld. Sen skulle det kanske vara trevligt om mina problem kunde vara lite mindre ekonomiska och vara saker som jag kunde göra något åt. Men det är bara att bita i det sura äpplet och kämpa vidare.  Men åter till One Tree Hill. Förstår inte varför inte fler folk har insett hur bra det är. Underbar musik som ökar på känslospannet. Vackra människor att titta på. Sen vet jag att personerna inte är verkliga och många av situationerna inte är det heller men ändå. Jag är beroende.


Fick ett sms idag som gjorde ont i mig. Inte för att det sårar mig utan för att en mkt god vän till har det jobbigt just nu. Och det det finns ingen som jag önskar all lycka och välgång mer än honom. Han har alltid funnits där för mig. Ända sen dagen jag föddes och genom alla åren. Oavsett vilket avstånd vi varit på och hur länge det har varit mellan gångerna vi ses. Men när vi träffas så är allt som det var förra gången vi sågs. Älskar honom. Tack för att du finns i min värld.


Har varit en otroligt slö lördag. Borde egentligen städa och fixa och dona men orkar inte. Utan jag ligger här i min soffa, tittar på One Tree hill och drömmer mig bort till en värld full av problem, sorg, lycka och vardagar som inte är min egen.