Words of mass destruction

Vill tatuera mig igen. Vet exakt vad jag skulle vilja ha. Ngt som jag funderat på länge att skaffa och känner att det faan e dags nu. Inte för att jag har råd. Men först ska jag hitta ngt som kan rita det åt mig. Vill ha en Fenix (eldfågeln) som sitter på ett hjärta. Betydelsen av skapelsen är lite att kärleken brinner. Och den dagen den dör, om den gör det, så kommer det alltid att födas en ny kärlek ur askan. För så vet jag att det är. Även om jag just nu går igenom en ovanligt torr och död kärleksperiod. Men det har mest med mig själv att göra än att det finns ont om vackra och trevliga töser i karlstad. Vet inte riktigt varför men jag har jättesvårt att prata med tjejer jag finner attraktiva i verkligheten. För jag är på ngt sätt rädd för att dom ska dömma mig som idiot eller ngt annat dumt och bränna mina chanser att lära känna dom bättre. Men skulle jag träffa samma tjej på nätet bakom en dataskärm så skulle jag utan problem kunna sitta och flörta hela nätterna. Samma sak med telefon. Då blir jag inte det minsta nervös. Så mina förhållanden och flickor jag träffat sedan 2000 har alla (med undantag av 1) varit via nätet. Och det hämmar mig. För jag är en väldigt social och pratsam kille. Har jättemånga vackra och intressanta tjejkompisar bland studenterna i Karlstad. Men att ta steget vidare och visa att jag är intresserad av dom på ett annat plan är omöjligt. Vilket självklart leder till att man blir en polare. Vilket i sig inte är något fel. Men det hade varit skönt att få mysa. Känna någons läppar mot sina egna och bara ge sig hän åt varandra. Men det kommer väl tids nog antar jag.

Är på ett annorlunda humör just nu jämnfört med hur jag varit hela dagen. Kan bero på att jag lyssnar på otroligt skön fest musik. Musik som jag inte kan sitta still till. utan jag måste digga med benen, armbågarna (svårt med armarna och skriva samtidigt) och huvudet. Gillar inte att jag har sånna otroliga humörsvängningar. Tror inte det är ett gott tecken på min psykiska hälsa. Men får ta tag i det någondag som allt annat som har lagt sig på en hög.

Är lite skönt att jag fått loss på lite av skrivkrampen jag kännt dom senaste dagarna. Känns befriande på något sätt. Nu ska vi bara lyckas släppa på den när det gäller skolarbete oxå...

wish me luck?