Words of mass destruction

Vet inte om jag egentligen behöver skriva av mig mer idag. Men jag har på något sätt fått in en känsla av att sitta och skriva och tycka det är skönt att se fingrarna röra sig av sig själva och se hur mina tankar flyter fram på pappret. Det är lite därför mina bloggar blir så långa och kanske lite röriga ibland. Det är inte speciellt ofta som jag läser igenom det jag skrivit utan det jag har skrivit får stå kvar. På både gott och ont. Visst styr jag lite om vad jag vill prata om och hur mkt jag vill berätta men när jag väl skriver så blir det skrivet. Har man dessutom skön musik i sina öron så blir det hela mycket lättare. Tänk om det vore lika lätt att skriva arbeten eller skoluppgifter. Vad skönt det skulle vara. Men jag får försöka skriva mer och jobba på det. Tror det är mina minnen från mellanstadiet som spökar när det gäller skolarbeten. För min lärare då var ganska kritisk mot mig eftersom jag var ganska frispråkig och frågvis. Jag ville göra saker på mitt sätt. Tycker om att vara lite unik och speciell. Även om det kanske inte var det bästa ha dom egenskaperna när man går på mellanstadiet. Vilket självklart ledde till att jag var mobbad. Tyvärr. Och min lärare jag hade då var egentligen värst. För hon gjorde inget för att hjälpa och kunde till exempel säga saker som ?Jag är inte här för att vara polis, jag är här för att vara lärare? eller ?God dag yxskaft, dumma frågor får dumma svar? till mig när jag frågade saker eller ville ha hjälp med mobbingen. Som tur var hade jag en familj som stöttade mig när det blev som värst i skolan och en rektor som tog över rollen som min person att gå till när jag mådde kasst. Nu såhär i efterhand så har jag lite lust att anmäla henne men det är ju över 10 år sen det hände samt att jag inte ångrar den tiden i mitt liv. För alla erfarenheter är bra erfarenheter då dom formar oss till dom vi är. Och jag är relativt nöjd med vem jag är. Även om jag inte riktigt har full koll på vem jag är eftersom jag till och från gömmer mig bakom en mask. Det är väl masken som jag ångrar mest att jag la mig till med under den tiden i skolan. För är man mobbad så vill man inte visa sig svag. Utan man tar på sig en hård yta som ingen kan bryta sig igenom. Då blir man lite inåtvänd. Men det jobbar jag lite på varje dag. Min blogg är ett sätt att få ur mig lite av det hela som jag gömmer innanför.

Så ni får stå ut med att jag ibland skriver ologiskt eller att det hela verkar ogenomtänkt. För jag skriver som jag tänker. Dock utan alla sextankar som tittar upp lite titt som tätt. Hade blivit lite jobbigt om det mitt i en seriös text skulle dyka upp att jag vill massera ett par nakna bröst. Då tappar ju texten lite fokus om det jag skriver. Nej nu ska jag sätta mig och göra något annat innan det här inlägget blir lika långt som mitt förra. Ha det bäst nu min läsare.

Kram kram Joel