Kom och dansa med oss nu...
. Sitter här Navid Modiri & Gudarna i öronen försöker övertala mig själv att jag klarar det här. Har en 9 siders uppgift att skriva tills på fredag och jag har inte skrivit en bokstav än. Har iof hämtat böcker att läsa så jag kan hämta info ifrån men har bara skummat i dom lite snabbt. Men jag får sätta mig med det hela ganska snart så jag hinner bli klar. Vet inte riktigt varför jag har så svårt för att sätta mig med det. Men jag har en aning. Tror det är kvar sedan jag gick på mellanstadiet för vad jag än skrev då så vart det alltid fel. För jag hade skrivit på mitt sätt och inte på det sättet fröken min hade skrivit om hon hade skrivit det.
Sen har jag lite av en totalkris just nu känns det som. Vet mkt saker jag borde göra men jag finner inte kraften att göra något av det. Härrom dan låg jag i sängen mest hela dan och glodde på tråkiga tvprogram. Enbart för att jag inte kände för att stiga upp. Låg och stirrade på min arm. På ett sätt jag inte tyckte om att se på min arm. En del av er förstår hur jag menar.
Jag har en konstig känsla i hela kroppen. En känsla jag inte alls tycker om. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få den att försvinna. Alkohol hjälper har jag märkt. Men utan pengar eller alkohol så är det svårt. Och jag vill inte snylta mer på folk än jag redan gör. Det gör det jobbigt när Jezzz skriver och frågar om spontanfylla. För jag känner för att vara full och slippa tänka på mina väggar som kryper sakta närmare. På hur min ekonomi bara blir sämre och hur skolan går åt helvete.
JAG VET INTE VAD DET KOMMER BLI AV MIG OCH MITT LIV!
Men det här är inget rop på hjälp. Det är mitt sätt att ventilera mig. Få ur mig saker. Även om det finns saker jag vill ur mig som jag inte tänker skriva om. För det är tragiskt. En tjejkompis till mig håller med mig om det. Dessutom skulle det kanske krångla till saker för andra och jag mår hellre dåligt själv än vara orsaken till att andra mår dåligt. Som folk sagt till mig. "Du ska alltid vara martyr". Är det något fel med att vara det. Att man vill det bästa för sin omgivning och är beredd att offra allt för det? Är det fel?
Nej nu ska jag duscha och ta en cigg. Försöka ringa bort till Jezz oxå och säga att jag nog tittar förbi en liten stund iaf. Även om jag egentligen borde städa, tvätta, skriva skolarbete och reda ut mitt liv.
Kan ingen trycka på pausknappen?
Känner så väl igen mig i hur du känner "Vet mkt saker jag borde göra men jag finner inte kraften att göra något av det." Har själv dagar då jag känner precis likadant och i mitt fall tror jag att det beror på att jag oftast tar på mig fööör mkt att göra, och tillslut säger kroppen NEJ. Hoppas att det känns bättre för dig snart, hursom, och att du slipper ta till alkohol för att lätta upp allt.
Du frågade vad jag arbetar med - jag modellar och det är det jag försörjer mig på för närvarande.
Kram Ia.
Jag har faktiskt aldrig varit i Värmland, men jag lovar att jag hör av mig om fallet blir så någon gång i framtiden. Det ser ut att bli en Sverigeturné i sommar för min del, så man vet ju aldrig! Alltid kul att träffa nytt folk och att hjälpa nya lovande fotografer / stylister osv :)
Tro mig, jag har länge velat åka dit, har själv haft släkt utanför Karlstad och vänner i Säffle men det har helt enkelt inte blivit av. Men någon gång skall ju vara den första. Själv då - brukar du vara mkt i Sthlm? Vad arbetar du med (har inte följt din blogg så länge - det kanske står där)?
Vad ska det bli av dig vännen? Ge upp och tyna bort eller stanna och kämpa?
Kul att du kom över för en stund igår. Hoppas pluggandet går bra!! I´m rooting for you man!!