Words of mass destruction

... started to stink and then crashed and burned.

Ja så har det gått. Min nya start på livet då jag skulle bli något. Då jag skulle få igång mitt liv har gått åt helvete. Är väl inget läshuvud helt enkelt. Av 40 möjliga poäng så har jag inte fått ett enda tillgodoräknat till mig. Och det är bara mitt fel. Kan inte skylla på någon annan. Tyvärr. För det får mig att känna mig jävligt misslyckad. Jag hoppades att jag skulle kunna lösa det hela men jag har inte haft kraften nog att göra det. Tyvärr. För nu vet jag inte hur resten av mitt liv kommer se ut. Jag skrev tidigare i en blogg om det blev så här så kunde jag lika gärna dö. Och visst det känns faktiskt så men ni som läser behöver inte vara oroliga. Jag kommer inte göra något så dumt som att avsluta mitt liv. Det får ni ta mitt ord på.
Ska smsa morsan nu från nätet och be henne ringa mig imorgon så jag kan berätta om det hela för henne. Gud vet hur hon kommer ta det. Jag menar jag är snart 24 år. Hon ska inte behöva oroa sig för mig. Jag ska vara ute i världen och leva mitt eget liv. Men jag klara inte det. Faan faan faan. Dagar som denna så hatar jag mig själv och den jag är. Och jag vet inte hur jag ska ändra på det hela.

Finns så mkt jag känner att jag egentligen vill skriva av mig men fingrarna lyder inte och ögonen rinner för mkt för att jag ska kunna skriva ordentligt.

Sista veckan i karlstad nu. Iaf för den här gången.


I better make it count.